Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom i strupen och sparka honom med min fot. Men den
uslingen anade oråd och sprang ut på gatan, och då jag följde efter
honom, hörde jag samma rop från alla gathörn. Jag köpte en
tidning och vek upp den. Jo, där stod det: att min fader var en
, T , 1
tjuf! Det var en omständlig redogörelse, och den attesterades af
en gammal man, hvilkens enda ursäkt är den, att han tror sig
värja Frankrikes flagga. Bokstäfverna dansade för mina ögon.
Jag vacklade och höll mig fast vid ett träd, observerad af tvänne
välklädda dagdrifvare, som kände igen mig och stodo där och
flinade. De skrattade! I min upphetsning kom jag mig till sist
icke för att göra något annat än springa upp i en vagn. ’Kör!’*
ropade jag, likgiltigt hvarthän, bara bort från denna förbannade
stad. Och kusken körde fortare och fortare, men äfven på
avenyerna, ja ända ute i skogen hörde jag samma rop, och på gatorna
såg jag tidningsförsäljarne göra affärer med det skändligaste af
alla förtal, en påtaglig lögn, som ärekränker en man, hvilken
fläckfri sänktes ned i sin graf.»
Zola tycktes för ett ögonblick vara ett rof för den
fruktansvärdaste upphetsning. Han hade, som det ville synas, förlorat sin
tro på människorna, på rättfärdigheten och rätten, och hans smärta
fick étt utbrott, som icke må anses en man ovärdigt, när smärtan
icke härrör af fruktan, utan af besviken tro och förhoppning. Han
satt ett ögonblick med slappt nedhängande armar. Så reste han
sig. Hela hans kropp skälfde af den nervösa krisen. Hans ögon
fuktades, men började plötsligt åter glänsa, som när en inre eld
slår ut i klara lågor. Han sökte i en hog urklipp, tog en packe
gamla tidningar, vände sig mot mig och sade::
»Då jag kom hem, tog jag fram ur mina gömmor papper och
familjedokument, för att med dem försvara min aflidne faders ära.
Jag söker, som om jag vore vanvettig, efter den franska tidning,
hvari jag vet, att det står ett referat af hans begrafning. Men
allt störtar tillsammans öfver mig, och denna sista beskyllning har
alldeles beröfyat mig förmågan att tänka. När ni kom, höll jag
på att knyta tillsammans trådarna i min faders lefnadslopp, såsom
Cavli7ig, Paris. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
