Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katakomberna, som alla främlingar besöka, äro tillgängliga
två gånger i månaden, nämligen den första och den tredje
lördagen, men endast på inträdeskort, som man erhåller genom att en
vecka förut anmäla sin anhållan därom hos sitt konsulat. Man
går ned i dem på Place Denfert-Rochereau (på Seinens venstra
strand), och där finner man, när tiden för besöket närmar sig, ett
par hundra personer, som hålla på att vända ut och in på sina
ytterplagg. Det järnhäl
-tiga vatten, som här och
hvar droppar ned från
hvalfven, sätter nämligen
fläckar på kläderna. Af
krämare, som gå omkring
på gatan, köper man sig
ett ljus, och när detta är
tändt, stiger man på en
vindeltrappa ner i
underjorden.
Katakomberna äro
gamla stenbrott, som i en
förvirrande labyrint sträcka
sig under Quartier L,atin.
Marken ofvanpå dem har
tidtals visat sig osäker,
och af fruktan för, att Sorbonne och den moderna franska
vetenskapen kunde ramla ner bland benknotorna, har man förstärkt de
underjordiska gångarnas bärkraft med väldiga pelare. Största delen
af människobenen härröra från igenlagda kyrkogårdar i Paris.
Dessutom kastade man under revolutionen ned en stor mängd lik
i katakomberna, som i århundradets början erbjödo en anblick af
ett fasaväckande kaos. Det är först sedan 1810 som den
underjordiska kyrkogården har fått sitt nuvarande utseende, om hvars
prydlighet bifogade bild gifver en föreställning. Dödskallarna äro
med stor smak använda i den underjordiska arkitekturen, och af
Parti af katakomberna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
