Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man från kupéfönstren har en utomordentligt vacker utsikt
öfver den föga besökta Parc de Montsouris, som med sina vackra
fruktträd, härliga anläggningar, dammar infattade i blomstersängar
och hvita statyer i det gröna löfverket är en af de mest intagande
offentliga anläggningarna i Paris. Om ursprunget till parkens
namn berättas i en gammal fransk saga, att jätten Isoré belägrade
staden i spetsen för en här af barbarer, men att han blef slagen
och dödad af hjälten Guillaume d’Orange. Barbarhären måste
därpå lifnära sig med råttor, som funnos på detta ställe i tusental.
På detta sätt uppstod namnet Manger-souris (att äta råttor), som
senare förvandlades till Montsouris (Råttberget), ehuru stället låg
och ligger i en sänka.
Tåget ilar vidare förbi Bicétre-fortet, hvarifrån man skymtar
Villejuif, Vanves och Chåtillon. Dessa och andra närliggande
ställens namn äro bekanta från senaste belägringen af Paris, då
fransmännen dess värre icke hade någon Guillaume d’Orange och
då det blef deras tur att spisa både råttor, möss och kattor.
Trakten bär ännu tydliga märken efter den fruktansvärda
katastrofen. En människoålder har förflutit sedan dess, men ännu i
denna dag ligga många hus i ruiner, halft dolda i den frodiga
växtligheten. En stor märkvärdighet i dessa omgifningar är den
gamla Arcuil-viadukten, som blef kvarstående, då tyskarne
förmodligen ansågo, att det var synd att ödelägga den. Viadukten,
hvilken har tjänat som vattenledning för Euxembourgträdgården,
svänger sig i en imponerande båge öfver Biévre-dalen. Den är hög
som ett kyrktorn och 2,400 fot lång.
Genom ett härligt landskap, af rosor doftande trädgårdar och
fält, som lämna ett vittnesbörd om den franska jordens fruktbarhet,
anlända vi till Sceaux, en intagande villastad om tre till fyra
tusen invånare. Här se vi köpmännen från Faubourg St. Denis och
Rue d’Aboukir sysslahde med att gräfva i sina trädgårdar och vattna
sina rosor, eller sitta de i lusthusen vid ett festligt dukadt
söndagsbord. Dessa sqmmarnöjen vittna tydligt om välståndet hos de
borgerliga klasserna i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
