Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarne i Paris af Erik Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus är hvad fransmännen kalla en »salong», för öfrigt med en
snarare litterär än egentlig artistisk anstrykning. Konstnärsparet
rör sig i den skiftande omgifning som utgör »le monde» i Paris,
där såsom i ett kaleidoskop defilera aristokratiska, kosmopolitiska,
finansiella, politiska, konstnärliga och litterära element; men i
synnerhet äro de bägge nordiska artisterna genom gamla
vänskapsförbindelser införlifvade med det starkt framträdande kotteri som
bildat sig kring Zola och Clemenceau. En grupp hvilken
omfattar de mest karaktäristiska representanter för den starkt
avancerade franska kulturen, en milieu af reellt historiskt intresse.
Vet man för resten hvem det var som »upptäckte» Vallgren?
Jo, Hanotaux, hvilken på lediga stunder äfven roar sig med att
utöfva konstkritik och detta, såsom vi få se, med mycken god smak
och urskilning. Vallgren vann sin första stora succés vid Rose-Croix’
af sar Peladan föranstaltade utställning, 1890. Den förste som då,
i en särdeles varm och sympatisk artikel, signalerade honom för
den franska publiken var en anonym författare i D’Estafette, Jules
Ferrys organ. Såsom bruket är i Prankrike, gick Vallgren till
tidningen för att tacka författaren och upplystes att under
pseudonymen i fråga dolde sig dåvarande afdelningschefen i
utrikesdepartementet, Ferrys forna kabinettschef, Gabriel Hanotaux.
Härmed knöts mellan den finske bildhuggaren och den franske
diplomaten, snart en mäktig minister, det vänskapsband som
endast tilltagit i värme och fasthet med åren.
Vår landsmaninna fru Antoinette Vallgren är en produktiv
och begåfvad skulptör, hvars porträttmedaljonger och barnhufvùden
äro utförda med mycken talang; men särskildt har fru V. gjort
läderplastiken till sin specialitet, inom hvilken hon, utan öfverdrift
sagdt, nått mästerskap. Intet motstycke finnes inom den parisiska
produktionen till hennes konstnärliga bokband, i sitt slag
enastående bland objets d’art på Champ-de-Mars. Man påminne sig t. ex.
det utsökta bandet till Georges Hugos »Souvenirs d’un matelot»,
dess lilla marin med vågorna in öfver hamnpiren, med frisk bris,
sälta och skum, med en underbar lointaine öppnande sig ut i oänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
