Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarne i Paris af Erik Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der som t. ex. Bosnien och Herzegovina eller Serbien, efter deras
praktfulla, slottslika centralhallar, verkar Sveriges kupolrum lågt
och litet. Och vore det än så smakfullt och inbjudande som
dekoration, så förblir dock alltid dess litenhet ett lyte; den
framställer oss inför utländingen som ett litet folk.
Då t. ex. Norges paviljong invigdes, var det en smula
retsamt att se, huru de goda norrmännen strålade af berättigad
förnöjelse, när de höjde blickarne mot dessa imposanta hvalf,
hvar-under tonerna af »Vi elsker» brusade fram. Bland de talrikt
närvarande svenskarne gafs, det kunna vi försäkra, då icke mer
än en mening, hvilken uttryckte sig i ett beklagande, växladt man
och man emellan: så här borde det sett ut hos oss. Då hade
främlingen undgått det intryck han nu ovillkorligen mottager: att
det är Norge som räknar fem millioner invånare och Sverige två.
Den norska hallen är tre gånger så hög och sex gånger så
rymlig som den svenska.
Af paviljongens patenterade försvarare hafva vi till och med
sett framhållas kupolrummets litenhet och obetydliga effekt som
en förtjänst . . . »ty vi äro jui ett fattigt folk». Den där utslitna
frasen om vår eviga »fattigdom» håller knappast streck längre,
den är snarare tillämplig på Grekland, Portugal, Spanien, till och
med på Italien, än på oss. Är det någon merit att uppträda
utfattigt? Rättare hade varit om paviljongens inre, i stället för att
skänka en viss uthungrad barkbrödsimpression, berättat för
utländingen om vårt lands hedrande och storartade industriella och
ekonomiska uppsving under de senaste årtiondena.
Frånsedt bristen på utrymme är emellertid interiören, om än
skäligen modest, ganska prydlig och nätt. En mängd
allmoge-väfnader gifva en god föreställning om vår nationella industri.
Olyckligtvis befinna sig entrén, trapporna upp till balkongen på
bägge sidor härom samt kupolrummets väggar ända upp till
fönstren och balustraden rundt omkring målade i en ohygglig,
kall och hård ljusblå färg. Den är nästan lika brutal som förut
exteriörens senapsgula färg. Det skadar äfven att måla öfver
E. Sjöstedt, Svenskarne i Paris. 59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
