Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där varande alungrufvan. Under arbetet härmed råkade Linné
ut för ett missöde: Därom skrifves i dagboken i hufvudsak:
» En från klippväggen lossnad stor sten föll ned och vid
söndersprickandet studsade en bit däraf emot min vänstra fots
yttre fotknyl, att jag ej annat visste, än att benpipan slogs af
och foten krossades. I samma minut ref svedan bort allt nöje
för grufvan och för vidare rön; jag blef uppbragt till
gästgifvargården att tillfredsställa min »contusion» vid middagstiden.» —
Under uppehållet därstädes lät Linné uppgräfva en
»ättehög».[1]
Däri anträffades en stor hop ben. Linné kände sig »hogad
att utforska, om folket i forna tider varit längre, än de nu
äro». Efter flera mätningar ansåg han sig kunna påstå, »att
människan, af hvilka dessa ben voro, ofelbart varit inemot fyra
alnar lång.» – – –
I Åhs fingo de resande veta, hvilken förskräckelse de
väckt hos allmogen. En fullt trovärdig person omtalade, att
folket både där och, som han hört, snart öfver hela landet voro
helt förbittrade på främlingarna och förskräckta för deras
ankomst; i går efter gudstjänstens slut hade de (bönderna) varit
tillsammans och om de resande talt farliga saker, sagt dem
vara spioner; att, förrän förra kriget begynte, voro tre, som
reste omkring, men blefvo ändtligen ihjälslagna vid Hulterstad;
att främlingarna sågo efter allting, besågo alla belägenheter;
af prästerna frågat hvilken kyrka vore rikast. – – – De sade,
att den mannen med svarta rocken vore anförare och själfva
kusen, och att han uppmuntrade sitt sällskap med de orden,
att de skulle hafva ögonen omkring sig. Med anledning häraf gaf
man Linné rådet, att han skulle taga med sig en kronobetjänt,
hvilket ock skedde.
Allmogens förvärfskällor voro fiske, stenbrytning,
kalk- och tjärbränning, åkerbruk m. m. Mycket flitiga syntes
åtminstone kvinnorna vara. Dessa »gingo stadigt och sydde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
