Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kunnat önska mig men aldrig trott mig vinna. Gud bevare
herr kaptenens lif och låte mig lefva, till dess jag får se all denna
härlighet.––––––Men lefvande teträd! Är det möjligt, är det
verkligen teträd? Sannerligen om det är te, skall jag göra herr
kaptenens namn beständigare än Alexandri Magni (Alexander
den stores). Men jag är säker, att de aldrig komma oskadda
till Uppsala. Ödet står alltid emot för stora saker. Jag törs
ej tänka härpå för alteration och fruktan, att de skola
förgås på vägen. Jag är gammal, men vore jag viss på att det
vore äkta teträd, jag vågade gå till Göteborg och bära dem
själf i famnen till Uppsala. Ar det rätta teträd, så beder jag
herr kaptenen för Guds skull, för fäderneslandets kärlek, för
naturvetenskapens skull, och för allt hvad i världen heligt och
namnkunnigt är, haf om dem den allra ömmaste omsorg!–––––––
Den allsmäktige Guden göre herr kaptenens resa hit snart och
lyckligen! Käre, tala ej för någon härom, att ej ödet må höra
det. [1] Jag får ingen ro natt eller dag, förrän jag får se herr
kaptenen med te, med kapska insekter. Gud låte intet mått
eller mal skada dem! Ädel och högaktad herr kaptenens
ödmjuke tjänare Carl von Linné. Uppsala den 18 augusti 1763.
De första små teplantor, som Linné erhöll, voro
fördärfvade vid framkomsten. Kaptenen hade dock ännu några kvar.
Linné skref med anledning däraf till kapten Ekeberg.
»Jag är så rädd, att dessa senare olyckas, att jag drömmer
därom hvar natt. Herr kaptenen, som haft så oändlig mycken
möda ospard för dem och varit den första i världen, som
kunnat föra dem till Europa, lärer ej tröttas vid min bön, ehuru
den är nog enträgen. Men vore det inte möjligt att få en
fattig karl i Göteborg, till exempel någon västgöte, som bure hit
herr kaptenens kruka eller växter i handen. Då kunde han hafva
dem inne om nätterna, att de ej fröso. Man kunde slå
sönder krukan, att klimpen dock hölle ihop, binda därom tjock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
