Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu angenämare var vår vistelse på landet. Vi bodde i
en bondstuga, som låg ungefär en fjärdedels mil från
Hammarby, där Linné hade sin bostad. I stugan hade vi inrättat oss
efter vårt eget tycke och hade vårt eget hushåll.
Linné steg mycket tidigt upp om somrarna, merendels
klockan fyra. Vid sextiden kom han till oss, och, emedan man
just höll på med att uppföra hans boningshus vid Hammarby,
intog han sin frukost tillsamman med oss, och föreläste sedan
så länge han hade lust, vanligen till omkring kl. 10. Därefter
gingo vi till kl. 12 omkring på de omliggande backarna, hvilka
genom sina alster skaffade oss tillräcklig underhållning. Efter
middagen promenerade vi till honom i hans trädgård, och på
aftonen deltogo vi vanligen i ett parti trisett med hans fru.
Nästan hela söndagen var Linnéska familjen hos oss. Då
skickade vi stundom efter en bonde, som hade ett instrument,
som liknade en fiol. [1] Sedan han kommit, dansade vi på en
loge, som hörde till gården, så att det var en lust däråt.
Visserligen voro de baler, som vi sålunda anordnade, icke utmärkta
genom någon synnerlig glans, sällskapet ej talrikt, musiken
tarflig, danserna ej omväxlande — ständigt menuett och
polska — men vi roade oss dock tappert. Därunder rökte
vanligen gubben Linné sin tobakspipa i sällskap med Zoega, som
var svag och illa växt. Den gamle såg på de dansande, ja, det
hände till och med, ehuru sällan, att han dansade en polska,
men då visade han sig öfverlägsen oss yngre. Han tyckte om,
att vi under dansen voro mycket muntra, ja, stojande. I
annat fall misstänkte han, att vi ej voro nöjda. Oförgätliga skola
dessa dagar, dessa timmar, alltid vara för mig, och hvarje
påminnelse om dem bereder mig ett nöje.»––––––-
Till växten var Linné något under vanlig längd, hvarken
fet eller mager; af en stadig och fyllig kroppsbeskaffenhet; stora
ådror alltifrån barndomen; stort hufvud, som var bakåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
