Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom mikroskop kunna varseblifvas, men af ifrågavarande
sjukdomars gång ansåg han sannolikt, att upphofvet till dem vore
»idel lefvande partiklar». [1]
Genom Linné väcktes intresset för att vinna noggrann
kännedom om naturen till lif; genom honom fick
naturvetenskapen en aktad plats bland andra vetenskaper.
I »Grunddragen af svenska vitterhetens historia», säger
Bernhard Elis Malmström: »Wieselgren har i sin ’Sveriges
sköna litteratur’ ägnat en välförtjänt uppmärksamhet åt de
vetenskapsmän i strängare mening, som genom sina skrifter
bidragit till språkets förkofran i rikedom, styrka och skönhet. Till
dessa hör i första rummet Carl von Linné. Wieselgren
meddelar på flera ställen genialiska fragment ur hans arbeten. Linné
var den förste presidenten i vetenskapsakademien. Då han den
3 oktober 1739 nedlade sitt presidium därstädes, höll han ett tal
om ’Märkvärdigheter uti insekterna’. Sedan han talat om den
mångfaldiga nytta, som hvarje skapad varelse hämtar af den
andra, och huru hvar och en särskildt sålunda i sin mån
bidrager att underhålla det hela, utbrister han: »Här afse vi, uti
denna världens af Skaparen själf gjorda hushållning, hur allting
skapadt är ej för sig själft utan äfven för andra. En vis man
sluter häraf den skuld, själfva naturen gör oss skyldig till i allt
vårt väsende. Bör alltså en stark använda sin styrka till
andras hjälp, en vis till andras underrättelse, en lärd till att andra
undervisa. Slutet blifver då detta, att de krafter, Skaparen en
vis förlänat, bör han använda ej allenast att tjäna sig själf utan
mer och mest andra; tjäna alltså och älska sin nästa som sig
själf, annars är han ovärdig den förmån, han fått, och ej en god
man (bonus vir), som dem använder emot sin Skapares vilja
och inrättning. Sedan denna världen en så undersam ekonomi
fått, att hvar och en blef skyldig tjäna andra, följde härpå, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
