Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när de stora samlas kring din thron
Med öppna händer bojan slå,
Men var ej knapp om maten. Skulle folket
Ock svälta, så betyder det ej mycket.
Har Riddaren stek och Munken fyllda stånkor
Dig Sverige föda skall.
Synbarligen hade det varit Livijns mening att i detta
drama i medeltida dräkt framföra sina tankar om de tre
folkens nutida politiska läge.
Dock kan man knappast tvifla om, att dessa historiska
dramer, liksom för öfrigt de flesta senare försök i den högre
historiska stilen i svensk litteratur, fått en öfvervägande
lyrisk prägel. Att det var mot det lyriska dramat, som Livijn
alltmera kände sig dragen, därför tala såväl hans fullbordade
operor som de många utkasten till sådana texter.
Det är redan påpekadt, hvilken nyhet Hafsfrun var ej
blott i svensk litteratur utan äfven i den europeiska. Bedömer
man dramat som sagospel saknar det onekligen brio öfver
det lyriska föredraget. Texten erinrar också mera om
sjuttonhundratalets sångspel än om modärn opera. Men det
var spelbart. Scenerna äro icke utan omväxling, och öfver
hufvud skulle dramat med lämpliga strykningar gifvit ett
full-godt underlag för musiken. Detsamma gäller ”Bergguben”,
där särskildt Buffascenerna äro verkligt roliga. Och det
be-höfver icke påpekas, hvilken rikedom på sceniska effekter
som Visburdramat inneslöt, och kanske i ännu högre grad
”Strömkarlen”. De poetiska fragmenterna som finnas
bevarade af det senare dramat, talar också för att Livijn kunnat
nått högre i lyriskt afseende än i Hafsfrun. De erinra å
ena sidan om Wallins praktfulla retorik, å den andra om
Stagnelii smältande stil:
Högt klinge min harpa på brusande vågor
Och prise de rena och eviga lågor,
Som flamma i menskornas dödliga bröst.
En gnista af guddomen, emnad och gifven
Att lysa opp farten bland agget och kifven,
Och lofva dem sällhet och skänka dem tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
