Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jolin claudius’ Äventyr
17
— Gärna, men —
— Nej, inga men. Hans apotek’ ligger vid
Rosentorget, hans namn är —
Här hade tåget svängt i en kurva, och herr Dohm,
som just höll på att framtaga en visitkortsbok, kom att
avbryta meningen, i det han förlorade balansen och
måste stödja sig ett ögonblick med ena handen mo|t
soffan. Jag erinrade mig ännu, att det var högra
handen — och detta kom sig av, att jag, mot vanan
som gammal resande, satt med tåget. Det bästa är
ju att placera sig »baklänges» — endast noviserna i
konsten, dumhuvudena, pocka på motsatt riktning.
Hjärnan skall dragas med vagnens mål, och
dessutom undgås röken, dammet, smutsen, som borrar sig
in m o t det framilande föremålet.
Men denna gång hade jag satt mig med riktningen.
Kupén var min och de fyra hörnen mina egna.
Alpväggen stängde emellertid all utsikt, och skogens
topphav tog sig mindre enformigt ut, sett framifrån,
därtill bländade dagern ej så mycket, då jag åkte
framlänges, ty vi hade hunnit ett stycke in på
eftermiddagen.
Då herr Dohm trädde in i min avdelning och med en
ursäkt slog sig ned mittemot mig, brydde jag mig
icke om att påpeka korridorfönstrets lilla kort med
ordet »Reserverad». Han skulle helt säkert efter
några minuter upptäcka samma prägel i min egen
person.
Men i stället började han ett samtal.
— Hans namn är, återtog han, i det han på nytt
kom i jämviktsläge, Bienstock, nu skriver jag det
på kortet här: W. Bienstock — var så god!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
