- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
35

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bara, att det icke är sant. Utan, giv akt!
Det tager en ända med förskräckelse.

Nu följde en stor pantomimisk kör av
medlidande, som med uttrycksfullt minspel
beklagade hans förnufts hädanfärd.

Men Cathri hade snabbare tunga än
minspel. — Det där är en ifrån kaserngården,
förklarade hon föraktligt.

— Gott, då vill jag stå eder till tjänst med
er kanton Bern. Jag fruktar blott, att det kan
bli en smula för högt för er, ty nu går det rakt
upp till högsta trappsteget på bildningens
trappa. Alltså: Vilken ros frodas bäst i
kantonen Bern?

— Kärlekens ros, kvittrade Helene raskt.

— Den obundna öppenhetens och
renhetens, förbättrade Cathri självbelåtet, i det hon
riktigt bröstade och spände sig av
rasstolthet.

Men Conrad, retad av hennes kantonala
mörker, insvepte henne i en blick av obegränsat
hån. — Den obundna öppenhetens ros,
hånade han. Obundna, således ingen klängros.
»öppenhet», följaktligen ingen knopp. — Nej,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free