- Project Runeberg -  1720, 1772, 1809 /
25

(1836) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bland villfarelser, hvilka det torde vara
af vigt att pressen undanröjer, innan de
å en sida insöfva Regenterne i en för
dem och staten lika ohelsosam
säkerhets-dvala, och å en annan gifva begreppen
en helt och hållet skef rigtning, rörande
ställningar och förhållanden samt
ögonblickets behof, äro: det grundlösa pratet
om en föregifven uråldrig Svensk trohet
mot sina beherrskare; klagan öfver brist
på politisk frihet under närvarande
period; och ropet på kraft hos
Regeringen, såsom utgörande den hufvuddygd,
till pris för hvilken alla öfriga synder
skulle varda henne förlåtne.

Låtom oss till en början undersöka
sammanhanget med den urgamla Svenska
undersåtliga troheten, som gör ett så
ståtligt intryck i våra skalders lofqväden och
i våra oratorers underdånighetstal ex
officio. Begränsom vår forskning inom de
trehundrade år, då Sverige varit ett arfrike:
hvad finna vi? Att bland de 17 regenter,
som under tiden burit dess krona,
inberäknade Wasa-ättens stamfader och
stiftaren af vår nya dynasti, hafva tre
blifvit afsatte (Eric XIV, Sigismund[1],


[1] Härvid kan författaren ej lemna
obemäldt, att då han 1828 utgaf en skrift, och
medan den ännu låg under pressen lemnade
Friherre Anckarsvärd del af de första
arken, svarade denne uti en biljet: ”Med lika
mycket verkligt nöje, som stort interesse
har jag genomläst närlaggde, och tackar
för benägna meddelandet på det
förbindligaste. Jag har sidan 38 satt ett litet
märke i anseende till möjligheten att hänföra
syftningen vara att äfven utpeka sednare
tids eller
1809 års tilldragelse."

Och hvad var det då sidan 38, som en
bland 1809 års män befarat kunna ”utpeka
1809 års tilldragelse?" Jo, reflexionen, i
anledning af Hertig Adolph Johans lystnad
efter förmynderskapet för Carl XI, "att man
erinrade sig Carl IXs exempel, som stötte
sin brorson från thronen.


I sanning, denna skrupel, framställd af en
bland ledarne utaf 1809 års statshvälfning,
som gaf kronan åt Carl XIII, bör icke gå
förlorad för historien!

Den person, som redan 1788 tecknade de
begge kungliga brödernas Carl XIIIs och
Gustaf IIs karakteristiker, var begåfvad med
en sannskyldig siareblick, då han förutsade
upplösningen på gåtan af begges
förehafvanden. Dessa Furstar skildrades sålunda:

”Le duc de Sudermannie: Petit homme d’un
grand esprit, populaire par politique, plutôt
que par naturel. Sa familiarité n’est qu’une
gaze, qui laisse fort bien entrevoir la fierté
royale et une connaissance parfaite des
droits de sa naissance. Il parait mediter de
grands evenements et saurait les executer un
jour avec dexterité
. Pointilleux sur les
parties, même au dessus de simples vivacités.
Malheur å celui qui l’outrage! D’ailleurs
brave lui même, il aime extrêmement les
braves.”

”Le Roi (Gustave III): Homme faible et
pesé, d’une imagination romanesque, qui le
porte à former mille projets, sans en
achever un seul. Ennemi declaré de la raison,
de la droiture et de la bonne harmonie. Le
premier Don Quixotte de l’armée,
escamoteur dans le cabinet et declamateur sur le
trône; vain et presomptueux de son rang:
parfait acteur, c’est dommage qu’il n’a pas
eu assez, de jugement pour choisir de
bonnes pièces. Il a commencé par jouer la
comedie; il finira probablement en heros de
tragedie.
"

Omdömet angående de planer, som sedan
längre tider tillbaka hvälfdes i Carl XIIIs
hufvud, är så mycket anmärkningsvärdare,
som beskrifningen på Gustaf III ådagalägger,
att silhuettören varit ingenting mindre än
Gustavian, och det således ingalunda
härrörde af nit för Gustaf, att ej otydligt
anspelades på Carls trängtan efter högsta makten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmj1720/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free