- Project Runeberg -  Skildringar ur det inre af dagens historia : De frånvarande /
102

(1837) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de på högre ort af desse eller denne; det är möjligt,
att. getnetisamhet uti interessen gaf, åtminstone
temporärt, kredit och gehör; möjligt, att missnöjets glöd
någon tid glimmade under askan, aibidande tillfälle ....
Dock, möjligheternas fält är omätligt. Må Läsaren der,
vågledd af sin urskillning, uppsöka sannolikheternas
trängre stig, och häfdatecknaren skall framdeles vid
målet träffa sanningen. Allt hvad man med visshet vet
är, att framlidne Grefve Wirsén stod narmast
Thron-följaren i spetsen för den financiella administrationen.

Anckarsvärd, opasslig till själ och kropp, uteblef
en dag från Kronprinsens hord, der han, såsom Chef*
hade sig en plats anvist. Hans frånvaro bemärktes,
och det var då, Prinsen befallte General Posse att säga
Anckarsvärd, det honom tilläts att resa hem, om han,
$isom nygift, leddes vid efter sin hustru. Befallningen
var kinkig att hörsamma, men omöjlig att icke lyda.
Posse ställde sig den således tUl efterrättelse. Han
hade likväl den lofvärda om tankan, att innan han uträtta*
sitt uppdrag has Anckarsvärd, taga dennes
hedersord på förhand, att han ej skulle förifra och förlöpa
sig. Anckarsvärd gaf sig knappt tid att afhöra slutet
på! hvad General Posse hade att berätta, förrän han
med hetta förebrådde denne sin vän, att han bundit
honoq» genom ett preliminärt löfte i en sak, som
angick hedern. Händelsen bidrog ej, att återställa
Ane-karsvärds hvarken helsa eller goda lynne. Han ansåg
Sig skymfad, och skymfen grodde djupt i hans ömtåliga
sinne. Harmen gaf sig slutligen luft: — hela verlden
känner det bekanta, nu mera offentliggjorda brefvet.
Det föll i Kronprinsens händer, sedan Hans Kongl.
Höghet redan ganska sent begif?it sig till hvila. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjdaghist/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free