- Project Runeberg -  Skildringar ur det inre af dagens historia : De frånvarande /
188

(1837) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfVer Högsta Domstolen. När första voteringens resultat
föranledde nja voteringar öfver särskilda ledamöter af
Domstolen, angående livilkas utvoterande skulle rösta»
med ja och nejj uppsteg Biskop Almqvist från bänken,
der han satt i Sekreta Utskotts salen på Riddarhuset,
och ställde ganska högljudt till Nämndens Ordförande,
Grefve Mörner, Carl Stellan, den frågan: ”om ej den,
”som hvarken ville fria eller fälla JustitieRåden,
kun-”de, utan att voteringen ogillades, få rösta med en hvit
"hoprullad papperslapp?” Frågan besvarades
naturligtvis af Grefve Mörner jakande. Då voteringssedlame
sedermera öppnades, befanns verkligen en, från hvilken
det i öfversta kanten tryckta ordet: ja eller nej, var
bortrifvet.

Biskop Almqvists sätt att bete sig hade aldrig
varit stöpt i den alldagliga formen. Se här ännu ett
exempel, hvarmed hans karakteristik må slutas. Medlem
af den deputation från Upsala Universitet, hvilken,
under Riksmarskalken v. Fersens kancellariat, skulle
uppvakta Gustaf Adolph^ hade Almqvist sig tillika
uppdraget, att öfvérlemna ett af sin fars arbeten åt f. d.
Konungen. Medan denne med sin vanliga afmätta stelhet
lånade örat åt deputationens andragande, sprang
Almqvist, snabb som blixten, fram ur hopen, tvärstannade,
under en djup bugning, helt nära invid Konungen och
stack häftigt handen i sin bröstficka, för att taga fram
afhandlingen, som han nu ville öfverlemna. Gustaf
Adolph, mindre hjeltemodig, än vpålitlig och rättskaffens,
drog sig genast ett par steg tillbaka. Han misstänkte
förmodligen, att det vore ett mordinstrument, men
kunde ej ens ana, att det helt enkelt var ett akademiskt
opus, som på ett så öfverraskande och mot etiketten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:42:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjdaghist/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free