Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Välan! ske ödets vilja!” Prinsen hörde väl genast
dessa ord, men han lät upprepa dem för sig, som hude
han ej förstått, för att vara så mycket säkrare om sin
lycka. ”Ske ödets vilja!” utbrast ännu en gång
Napoleon — och Bernadotte afreste för att regera i
Sve-rige*)”
Vi kunna ej lemoa vårt ^fransyska manuskript”
helt och hållet ur sigte med mindre än att slutligen
der-utur anföra tvenne anekdoter, hvilka i hög grad hedra
den Stora personlighet, som vi Svenskar nu redan
öf-ver ett fjerdedels sekel haft den lyckan att med
stolthet kalla: Vår.
•
”Samma dag — heter det i manuskriptet —
Con-cordatet invigdes i Notre Dame och Förste Konsuln
omgaf sig med hela Konungadömets glans, för att
vänja Fransmännen vid återkomsten af de Monarkiska
formerna, yttrade han med tillfredsställelse till sina
Generaler: ”Ar det icke sannt, att i dag synes allting vara
”återstäldt på gamla foten?” — ”Ja, Medborgare-Konsul,”
«varade Bernadotte, ”allting synes vara återstäldt på
”gamla foten, utom två millioner Fransmän, som satt
*’lifvet till för friheten, och som man ej kan uppväcka
”från de döda.”
*) Napoléons efterträdare, Ludvig XVIII, yttrade sig
naturligtvis på annat sätt om1 denna stora tilldragelse.
Sc: "Correspondance privée et inédite de
Louis XVIII, pendant son séjour en
Angleterre. Bruxelles 1830. Ouvrage imprimé à
Paris à 10,000 exemplaires, et supprimé par
ordre du Ministe Peyronnet.”
Förf. af Skildringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
