Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«s
btftofunift horiotai, auslöot Wacfitmeiéler vid
Dfabanter-nes förbipasserande bedt dem icke göra några honneurer
tör Prinsen, som med ett uppförande ingalunda en Prins
v&rdigt gjort sig af all hedersbevisning oförtjent.
Allt-samitians både ej i ringaste måtto rört vår unge Herre,
utan iäkommen i sina rum gick han med all glädtighet
till sitia leksaker, fullt sinnad att det mesta ban
förmådde roa si£ i fred och ro. Wachtmeister gjorde honom
dt de ömmaste föreställningar, huru han kunde vara så
litet rörd öfver artt hafva misshagat sin mor, och icke fa
lof att komma för hennes ögon for ett skamligt
uppförandes skull, som alla skämt ut honom för i sina sinnen,
hvittta varit vittnen till den blygsel, han sig på detta sätt
ådragit. Ett beskedligt och godt barn hade allt detta
nu betänkt, Ångrat sig och med sig sjelf öfverlagt, huru
han det nog måtte bekänna och afbedja. I stället såg
mail Prinsen vara lika nöjd, bry sig om ingenting och
estinltera lika bm han vinner folks kärlek eller förakt,
om han gläder ellér bedröfvar sina föräldrar, om han
behagar eller misshagar dem. Baron tilläde ändtligen
hvad karlek Prinsen så oflå sett dem bära for honom,
hvilka hän med sådan otacksamhet belönte. Allt detta
syntet knappt gå in hos honom genom ena Özat och ut
genom det andra. Han brydde sig föga derom och ville
knappt böra derpå. Wachtmeister tog då leksakerna
från honom, med tillsägelse att genast stå i en vrå att
skämipas^ och ej understå sig gå derifrån, innan han
gifvit sig- tid att eftertänka sitt beteende, ångra detsamma
och bésinna huru han skulle reparera det. Till dess
vore hvar man för god att vistas i ¿amma rum som han.
Med dessa ord gick Wachtmeister in uti mift kammare,
tog Jernfels med sig och lemnade Prinsen allena samt
dörren på glänt. Då först började Prinsen gråta, mera
dock af biftcrbet än af åtige?, och ropade under tätå
snyftniÄgar med ond och hård röst: «att han ¿U Vore
beskedlig, och att han måtte fa slippa ur $in vråo»
Wachtibeister svarade sällan eller låtsade ens höra,
mel-lanåt som han kom in till Prinsen, och sade ätt så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
