Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tillräckligt.
— Och ni har lärt något?
— Åh ja, svarade George vårdslöst.
— Alltså reser ni hem?
George dröjde en stund med svaret, därpå
sade han:
— Ni har framställt tre frågor, tillåt mig göra en.
Naguiera såg afvaktande på honom.
— Tror ni er kunna skrämma mig?
— Hm! — Inrikesministerns ansiktsuttryck var
ej fullt så segervisst som vid samtalets början, när
han i sin ordning svarade: — Ni kommer att ångra
er omedgörlighet.
— En af oss kommer att ångra sig.
— Med andra ord, ni stannar.
— Jag stannar, så länge det behagar mig. —
George vände sig om och gick långsamt.
— Jag har varnat er, sade Naguiera bakom
honom. — Mina fiender äro inte bortskämda med
så mycket tillmötesgående från min sida. — Han gick
några steg efter George och fortsatte: — Här i landet
begagna vi ej glacéhandskar, när vi affärda våra
motståndare. Håll ögon och öron öppna äfven i
morgon, så får ni lära mer.
Hvad han tillade eller ifall han sade något alls,
hörde George ej, ty Naguiera hade redan återvändt
till bankettsalen. George hämtade hatt, ytterrock
och promenadkäpp vid diplomaternas klädhängare
och gick tankfull utför den illa upplysta trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
