- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
165

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jim Cox smålog älskvärdt och mottog den stora
nyckeln, som räcktes honom.

— Där ligga magasinen. — Förrådsförvaltaren
pekade på den byggnad, som bildade en rät vinkel
mot kasärnen. — Men... hm... hm...

— Vi skola väl ändå kasta en blick på
innehållet, föreslog Jim Cox artigt.

Officerarne följde honom, när han genom de
pratande soldat- och ryttarskarorna skyndade mot
magasinet. Nyckeln sattes i låset, porten öppnades,
och Jim Cox såg framför sig ett stort, tomt rum.

— Vapnen ligga naturligtvis där inne?
förmodade Jim Cox och pekade åt. ena sidan.

— Hvilka vapen? — Förrådsförvaltaren blickade
frågande på honom.

Jim Cox såg från honom till de öfriga officerarne
och dessa betraktade generalen med ohöljd förvåning.

— I de här magasinen har så vidt jag kan
minnas aldrig funnits annat än råttor, sade
kasärnbefälhafvaren. Löjtnant Christóbal tillade, att han
icke hört talas om andra vapen än de
remingtongevär, med hvilka armén beväpnats för tjugo år sedan.

— Inga vapen... ingen ammunition! stammade
Jim Cox och blickade förtviflad in i det tomma
magasinet. Då han lade märke till officerarnes förundran,
tvingade han sig att bli lugn. Men i hans hjärna
surrade det, som om en bisvärm släppts lös där
inne. — Costa Negra... Costa Negra, tänkte han
förlamad af den bedröfliga vissheten, att
inrikesministern till slut ändå narrat George. — Utan vapen,
ingen revolution, sade han sig. — Utan revolution
inga affärer. Det är vi som dragit det kortaste
strået. Luckan var inte på Naguieras sida, den
fanns på vår. — Fördömdt! — Det sista ordet hade
han yttrat högt och ledsagat det med en kraftig
stampning i marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free