- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
304

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med, om det vore villkoret för att få behålla den
kvinna jag vann.

— Bravo, min gosse! utropade generalkonsul
Brown, innan Harrison senior hunnit säga något. —
Det där var som taladt ur mitt eget hjärta. Så skall
en man känna det. Det är min åsikt. — Bekräftande
höjde han handen för att dunka sig själf på låret,
men då han därvid såg ned på sin lysande uniform,
fann han den vulgära gesten ej öfverensstämmande
med sin nya värdighet, utan stoppade i stället handen
innanför sitt rikt broderade frackuppslag och nöjde
sig med att i stolt själfmedvetande upprepa sitt. —
Det är min åsikt.

George nickade mot honom och såg sedan på
modern. Hon förde med en vacker rörelse till sina
läppar det porträtt af Gloria, sonen aftonen förut
gifvit henne. Hon längtade redan efter denna okända
svärdotter, hon förstod så väl, hur dessa mörka,
outgrundliga ögon för alltid fångat hennes gosse.

— Till bords! uppmanade Harrison senior. —
Det är redan en minut öfver tiden.

George klämde hans hand mellan sina och
skyndade att bjuda modern armen för att föra henne ut i
matsalen och intaga sin vanliga plats vid hennes sida.

Just då alla, glada och upprymda, slogo sig ned
vid bordet, skallrade rutorna vid en vindil, starkare
än någon föregående. De innevarande sågo med
undertryckt ängslan mot fönstren. Men George höjde
stolt sitt hufvud, och det kom något af visionär glans
i hans blick. För hans segerdruckna själ ljöd själfva
stormens tjut som en fanfar, en jublande hälsning
till segraren, den nya mannen, det sista decenniets hjälte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free