Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Jag trodde aldrig han skulle sluta. Par
efter par stannade; slutligen voro vi ensanine
uppe på golfvet. Ännu då de andra började
sina nya hvarf vore vi uppe. Jag började
frukta hans mening vara att dansa lifvet ur mig,
ty fastän jag många gånger försökte alt
stanna» ryckte han mig med sig i nya hvirflar.
Slutligen stannade lian likväl. Då jag
dervid betraktade honom, var hans ansigte,
oaktadt den häftiga rörelsen, likblekt.
"Är ni sjuk?" — frågade jag förskräckt.
"Sedan vi sist träffades, fröken Tell! har
jag glömt hvad helsa vill säga. Om min
läkare visste, hur jag nu trotsat hans förbud,
skulle han redan anse mig död. Och han har
rätt; ty jag har tillbringat några stunder i
himmelriket."
Han tryckte krampaktigt min hand och
lemnade mig och med detsamma balen, med
en blick, j>om trängde djupare, än den bort.
Hvad som vidare tilldrog sig på balen i
S... vet jag ej. Men att hela natten det
likbleka ansigtet stod för mina ögon och de
matta afskedsorden susade för mina öron, det
minnes jag ännu i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
