- Project Runeberg -  Dikter /
126

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välkommen!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och kärlek är den sol, som bringar
Min ande vårens blomsterskrud,

Och kärlek är den makt, som tvingar
Min tankes flygt igen till Gud.

Förr kände jag mitt hjerta flamma
Som med vulkanisk eld så vildt
Är denna låga väl densamma?

Nu värmer hon så lugnt, så mildt.

Nu är det, som när solen lyser
En morgon öfver blommig ängd,

Och tanken icke längre fryser,

Af varma strålar genomträngd.

Och diktens rymd, den evigt ljusa,
Metl tusen praktslott ofvan skyn,

Der sånger genom hvalfven brusa, —
Den öppnas åter for min syn.

Nu kan min glada fard jag styra
Ditupp i ljufligt svärmeri
Och stränga än en gång min lyra
Till kära toners melodi.

Så var välkommen, milda låga!

Dröj länge, långe hos mig qvar!

På hvarje qvalfull själens fråga
Du skänker mig ett himmelskt svar.
Men ack, om hon min bön besvarar,
Du säger ej, — det vet jag väl.

Hvad mer, blott minnet jag bevarar
Af hennes englarena själ!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crndikter/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free