Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier till Olympia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, som i vågornas rena kristall den nattliga himlen
Speglar i aftonens frid stjernornas eviga ljus,
Ofvan en himmel jag ser och ser en himmel i djupet, —
Tvekande tanken ej vet, hvilken den skönaste är; —
Så i din outgrundliga själ sig speglade äfven
Alla de stjernor, som mildt stråla kriug Skaparens tron,
Så i din llammande blick låg Gudarnes heliga låga: —
Endast en gnista deraf göt jag på känslornas snö.
Straffets hämnande vigg har träffat den brottslige röfvarn;
Flamman från himlen jag stal, fräter mitt sargade bröst.
Fjettrad, Prometheus lik, på förtviflans skrofliga klippor.
Täljer jag dagar och natt timmarnes eviga längd.
Suckar äro min spis, och q Valets hungriga gamar,
Aldrig mättade än, dricka med gamman mitt blod.
O, dock älskar jag dig, min Olympia, älskar dig evigt,
Minnes med tjusning ännu flyktade dagarnes fröjd,
Ville med glädtigt mod gå tusende dödar till mötes
Blott för en vänlig blick, blott för ett tröstande ord.
Tyst dock, tyst! Som ett strå jag vajar för känslornas
vindfläkt.
Leken är ändad: på jord lekes den aldrig igen.
Säg, har du skådat ett barn, som bubblor blåser i luften?
Granna de dansa en stund, brista, — och så är det slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
