Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epigrammer - Maskeraden - Klassisk och Romantisk konst - Marmorguden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofvan i dunsterna höljd t, Mefistofeles-auletet grinar.
Tyst! — Dess hväsande skratt skräller bland orgiens ljud.
Vill du passionerna se i sin högsta, vildaste brusning,
Vill du af menniskans lif skåda en karrikatyr, —
Se då omkring dig här, — här släpper man tyglarne lösa
Här är det lif och natur, hycklande falskhet och sken.
Klassisk och Romantisk konst.
Stiga ej Gudarne nu som i Greklands klassiska dagar
Ned bland de dödliges slägt från sitt Olympiska lugn?
Höjer sig Venus ej mer försinligad upp utur vågen?
Sjunger Apollo ej mer menskliga hjertan till ro?
Nej, ty konsten har rest sin Jacobs-stege mot himlen;
Fylld af den Eviges lif, lyfter sig anden till skyn.
Grekernas Gud var mensklig, men nu blir menskan gudomlig:
Jorden, förädlad och ren, flyttar i himmelen in.
Marmorguden.
Se, huru berrlig han står, försjunken i salig förtjusning
Ofver det skönhetens lif, som uti marmorn han fick!
Son af det Eviga sjelft och den blomstrande jord, der han
föddes,
Visar han dig i sin bild skönhetens egna gestalt.
Men hvad betyder väl då det vemodsdraget kring pannau?
Fruktar för skuggornas verld konstens odödlige son?
Tyst blott! Stör ej hans ro! Du väcker den slumrande andeni
Psyche vill svinga igen upp till sin höga Olymp.
Derför sörjer han nu, i marmorns bojor betvungen; —
Ödet dem löste en gång, störtande gudarnes verlcL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
