Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epigrammer - Dansen - Den sofvande Endymion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Damen.
Skön i sin saliga ro står bilden, mejslad i marmor,
Öch för din tjusade blick lefver hans gudagestalt.
Der är det yttre dig nog: i de herrligt rundade former
Ser du ett lif, som ej än vaknat och känner sig sjelf.
Tonernas flod deremot, den qväller fram ur ett hjerta,
Och till ett hjerta den går, bärande fröjder och qval.
Der är det inre dig allt: — så skilda som solen och hafvet
Derför i konsternas verld skapades toner och bild.
Men i en blink de förenas likväl, när den magiska stråken
Plastiska lemmar med lust lockar till sprittande lif, —
När af tonernas makt förtrollad, foten sig svingar,
Lätt och bevingad och fri, bort i en hvirflande dans.
Den sofvande Endymion.
Ynglingen slumrar så lugnt, af saliga drömmar berusad,
Bröstet andas så lätt, pulsarne klappa så varmt.
Säkert han känner Dianas kyss på den leende läppen:
Aldrig den kyska förut skådat en skönare syn.
Kall är marmorn likväl och hård. fast lifvet man tycker,
Formande bildens behag, strömma i ådrorna kring.
Säg, huru lefver han då? — Ty snillet göt i gestalten
Allt det lif, det förmår skänka den slumrande sten.
Blunda, du gosse, och sof! Blott så du för aningen eger
Pulsar och klappande barm, känslor och tankar och själ.
Öppnar du ögonen blott, är straxt förtrollningen bruten,
Blickens lefvande ljus saknas derinne ändå.
Derför, sof, som du gjort i två årtusenden redan,
Sof för att le/va, — ty sä lefver ej, vaknad, du mer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
