Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Löftesskeppet - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTESSKEPPET
211
Bara inte på det villkoret, att han själf skulle
förödmjuka sig och taga första steget.. .
Men .. . Men hade då inte Herren Gud redan
gjort det... ?
Hade han inte liksom sträckt ut en hand och
frågat, om Sven Nilsson ej ville ta emot den —
alldeles nyss.. .
Ty var det inte hans makt, som han känt i
makten, som denna kväll förkrossat hans hjärta,
som smulat det som ett stycke hård jord och smultit
det som ett vax — och som bara behöft ett par
fattiga tårar för att dess väldighet skulle varda
uppenbar?
Bara ett par fattiga tårar, och han hade förmått
det... Så stor var hans makt. Hur kunde han
tro sig om att stå den emot? Så stor — och
så god.
Kanske var då hans makt godhet. . .?
Och kanske menade den något med det, som
sett ondt och grymt ut, fastän man hade svårt att se
hvilket... Att bränna bort måhända själfva den
hemliga roten till hans sinnes förbittring och
för-härdelse — måhända bara att lära det, att en
människa aldrig skall byta ord om rätt eller makt med
det, som öfvergår hennes krafter och hennes insikt.
Ty mot sitt öde har ingen rätt — därför att
han icke förstår det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
