Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Stjärnorna och ödet - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STJÄRNORNA OCH ÖDET
257
med sin examen, och om allt ville gå, som det såg
ut att vilja gå, skulle han, en så duktig jurist som
han redan var känd att vara, omedelbart fa plats
på en advokatbyrå i Jönköping, där det af en slump
blifvit en ledighet och lön genast kunde påräknas.
Det var hofrättspresidenten därnere i egen person,
en vän till hans far, som intresserat sig för honom
— och då, ja då skulle de gifta sig!
Några veckor därefter var Ellen åter i staden.
Af sina bekanta välkomnades hon utan en
misstanke om något — ingenting hade alltså sipprat
ut, historien hade på det lyckligaste sätt förmåtts
hållas hemlig. Sin gamle vän lektorn sökte hon
genast upp. Hon var sig alldeles lik — samma
outvecklade barn med barnets mjuka och omedvetna
grace i gång och hållning, om också med en afglans
öfver ansiktet af det genomgångna och af moderliga
framtidstankar på plikt och ansvar.
»Farbror, tänk, tänk att allt gått så väl till slut
för mig!» sade hon. Och där han satt vid
skrif-bordet, strök hon lätt med handen öfver hans
grånande hår.
Den var så god och öm, den smekningen.
Hennes hand var ung och mjuk. Och han måste
tänka på, hur den väl kunde smeka en annan —
den hon höll ännu mera af än honom, den hon
höll helt och våldsamt af...
17. — Legender och berättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
