Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta öfverensstämmer ock fullkomligt med den ofvan angifna
läran, att hvarje känsla är sitt eget kriterium och således
icke står i väsendtligt sammanhang med någon annan. Men
såsom ögonblicklig kan den angenäma känslan icke i vanlig
mening vara ändamål för sig sjelf, ty hon kan icke åsyfta
att vara något annat, än det hon är. Icke heller kan den
angenäma känslan vara ändamål för något annat, ty detta
skulle förutsätta ett väsendtligt sammanhang med annat. Att
det goda är ändamål skulle således betyda, att den
närvarande angenäma känslan icke står i något sammanhang
hvarken med de föregående känslorna eller med de efterföljande.
Ändamålsbegreppet skulle följaktligen här upplösa allt
sammanhang i stället för att knyta ett sådant. Man måste härvid
fråga, hvarföre icke den oangenäma känslan lika väl som den
angenäma antages vara ändamål. Den förra är lika väl som
den sednare sitt eget kriterium och kan lika litet som den
sednare vara medel för något annat. Då hon således eger de
bestämningar, genom hvilka den angenäm;] känslan säges vara
ändamål, så följer att hon afven är det. Endast genom
antagande af ett subjekt, som har i sig en mångfald af känslor
och sammanhåller dem till enhet, kan läran, att den
angenäma känslan är ändamål och, att den oangenäma icke är
det, få sin egentliga betydelse. Det är då detta subjekt, som
åsyftar att vinna den angenäma känslan för hennes egen skuld
och söker undvika den oangenäma känslan. Men då härtill
fordras att subjektet skall veta, hvilka känslor tillhöra
hvartdera slaget, och äfven veta, huru man kan vinna det ena
och undvika det andra slaget af känslor, så hafva vi här
likasom hos Proiagoras ett på det sinnliga riktadt förstånd.
Detta erkännes ock här, och vetandet (tfqov^q) säges vara
ett nödvändigt medel för vinnande af den angenäma känslan.
Men för detta ändamål fordras icke blott vetande om det goda,
utan äfven förmåga att handia enligt detta vetande. En
sådan förmåga tillerkände äfven Cyrenaikerna den vise. Han
skulle vara herre öfver sig sjelf och öfver sina känslor och
derigenom ega magt att alltid företaga de handlingar, som
han visste leda till det goda. Denna förmåga kallade de dygd.
Vetandet och dygden antögos dock ieke i och tor sig sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
