Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt och pligt både äro och icke äro, emedan det sjelft är
det öfver godt och ondt afgörande och dera emellan
väljande. Det har således visat sig, att objektet icke kan
vara bestämningsgrund för det oändliga subjektet. Såvida nu
ett Förhållande mellan subjekt och objekt skall ega rum, så
måste subjektet sättas såsom det, hvarefter objektet skall
rätta sig, och i oberoendet af objektet har subjektet vunnit
den högsta graden af sin moralitet. Men då Hegel utgått från
antagandet, att det goda är objektivt, så blifver subjektet
på denna högsta grad af moralitet ett ondt, ehuru det
möjligen äfven kan vara ett godt, i fall det nemligen vill det
objektivt goda. Den oändliga subjektiva viljan är nemligen
genom att utesluta allt innehåll hvarken god eller ond, utan
blott möjlighet af begge. Hon blifver ond, om hon bestäm-,
mer sig till ett ondt innehåll, och god, om hon bestämmer
sig till ett godt. Om hon försöker att bibehålla sig obestämd
och således icke vill låta något innehåll bestå eller någon lag
gälla, så är hon visserligen derigenom ond, såvida hon icke
erkänner det goda innehållets absoluta värde, men å andra
sidan håller hon sig qvar på den ståndpunkt, på hvilken
ingen skilnad finnes mellan godt och ondt, och är d§ enligt
Hegel likaväl god som ond, eller är möjlighet af båda. Men
såsom sådan möjlighet är den subjektiva viljan identisk med
det abstrakta goda, hvilket såsom abstrakt äfven är möjlighet
af motsatta bestämningar. Grunden till denna identitet kan
närmare bestämmas vara den, att all verksamhet måste
åstadkomma en verkan, och således öfvergå till något objektivt,
och att om verksamheten antages vara oändlig, så är hon
o-medelbart utan all öfvergång identisk med verkan. Häraf
drager nu Hegel den slutsatsen, att den fordrade
öfverensstäm-melsen mellan verksamhet och verkan, mellan viljan och
hennes innehåll är till möjligheten gifven, och att således anden
blott behöfver utveckla denna möjlighet till verklighet för att
vinna det fullkomligt goda.
Vi öfvergå till granskning af d$nna slutlednings riktighet.
Till grund för henne ligger det antagandet, att den rent
o-bestämda viljan genom att icke vara skild från verkan, utan
tvärtom i följd af sin verksamhets oändlighet vara rent iden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
