Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marguerite, som var ensam i Bagnéres med sin
kammarjungfru och dessutom icke var rädd att kompromettera sig,
beviljade hertigens bön.
Men det fanns folk i Bagnéres, som officiellt underrättade
hertigen om fröken Gautiers verkliga samhällsställning. Detta
vardt ett hårdt slag för den gamle mannen, ty däruti upphörde
likheten med hans dotter, men det var försent. Den unga
kvinnan hade blifvit ett behof för hans hjärta samt hans enda
förevändning och ursäkt att ännu lefva.
Han gjorde henne inga förebråelser, därtill hade han ingen
rättighet, men han frågade henne, om hon vore i stånd att ändra
sitt lefnadssätt. Som vederlag för detta offer erbjöd han henne
all den ersättning hon kunde önska. Marguerite lofvade.
Det bör sägas att Marguerite, som af naturen var
entusiastiskt anlagd, vid denna tidpunkt var sjuk. Det förflutna stod
för henne som en af de förnämsta orsakerna till hennes sjukdom,
och ett slags öfvertro kom henne att hoppas, att Gud skulle låta
henne behålla skönheten och hälsan i utbyte mot hennes ånger
och omvändelse.
Genom baden, promenader, den naturliga tröttheten och
god sömn hade hon verkligen blifvit nästan återställd mot
slutet af sommaren.
Hertigen följde Marguerite till Paris, där han fortfor att
besöka henne liksom i Bagnéres.
Detta förhållande, hvars verkliga orsak och verkliga motiv
man icke kände, väckte stort uppseende, ty hertigen, som var
känd för sin stora förmögenhet, gjorde sig nu också känd för
slösaktighet.
Denna förtrolighet mellan den gamle hertigen och den unga
flickan tillskref man ett hos rika åldringar vanligt lättsinne; man
gissade på allt, utom på det rätta.
Dessa faderskänslor för Marguerite sprungo fram ur en så
ren källa, att hvarje förhållande, som ej varit hjärtats, skulle
förefallit honom som en blodskam, och aldrig hade han sagt ett
ord till henne, som hans egen dotter ej kunnat lyssna till.
Vare det långt ifrån oss att vilja framställa vår hjältinna
annorlunda än hon var. Vi säga således, att så länge hon
stannade i Bagnéres, hade det ej varit svårt att hålla det till hertigen
gifna löftet, men väl hemma igen i Paris tyckte hon, som var van
vid ett lif i förströelser, baler, ja t. o. m. orgier, att hennes en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
