Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
full af kärlek till dessa af människolidelser sargade hjärtan, och
han helade gärna deras sår genom att ur såren draga den
balsam, som skulle hela dem. Sålunda sade han till Magdalena:
»Dig skall mycket förlåtet varda, ty du hafver mycket älskat.»
Ljufliga ord, som borde väcka en ljuflig tro.
Hvarför skulle vi vara strängare än Kristus? Hvarför hålla
vi så envist fast vid åsikterna i denna värld, som gör sig hård,
på det man må tro den stark; hvarför skola vi liksom den
förkasta dessa själar, blödande ur sår genom hvilka deras onda
böjelser rinna bort, liksom det skämda blodet hos en sjuk, och som
blott vänta, att någon vänlig hand skall stödja dem och återge
dem själens hälsa?
Det är till min egen generation, som jag vänder mig, till
dem, för hvilka Voltaires teorier lyckligtvis ej längre existera,
till dem, hvilka liksom jag förstå, att mänskligheten sedan
femton år tillbaka befinner sig i ett af sina djärfvaste
utveck-lingssprång. Kunskapen om godt och ondt är förvärfvad för
alltid, tron omgestaltad, vördnaden för heliga ting har blifvit
oss återskänkt, och om världen inte är fullkomligt god, så är
den åtminstone bättre. Alla intelligenta människors
ansträngningar ha samma riktlinje, och alla goda viljor spänna sig för
samma grundsats: låt oss vara goda, unga och sanna. Det
onda är endast fåfänga, låt oss sätta vår fåfänga i att vara goda,
och framför allt låt oss ej förtvifla. Förakta ej den kvinna,
som hvarken är moder, syster, dotter eller maka. Låt oss ej
inskränka vår aktning till familjen och vårt öfverseende till oss
själfva. Eftersom himlen glädes mera öfver en syndare, som
sig omvänder, än öfver nio och nittio, som ingen bättring
be-höfva, så låtom oss glädja himlen. Den skall betala oss med
ränta. Låt oss på vår väg ge förlåtelsens allmosa åt dem, som
de jordiska begären bragt i fördärf och som kanhända kunna
räddas genom att hoppas på himlen; om det inte gör godt,
skadar det åtminstone icke — som gamla snälla gummor bruka säga,
när de ordinera sina huskurer.
Det kan tyckas djärft af mig att draga så stora slutsatser
ur det ringa ämne jag behandlar, men jag hör till dem, som tro,
att det stora gömmes i det lilla. Barnet är litet, men utvecklas
dock till människa, hjärnan är trång, men rymmer dock
tankarna, ögat är blott en prick, men det famnar stora vidder.
Bokskatt XIV.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
