Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
död alltid gör på en ung man, som tyckte om att möta henne.
Jag ville köpa något på hennes auktion, och jag envisades att
bjuda öfver på den där boken, jag vet inte hvarför, om inte för
nöjet att förarga en herre, som hetsade upp sig och tycktes trotsa
mig att få rå om den. Jag upprepar därför, min herre, boken
står till ert förfogande och jag ber er än en gång att mottaga den,
på det ni ej må ha fått den af mig under samma betingelser,
som jag fått den af en auktionskommissarie och på det den för
oss måtte bli en underpant på långvarig vänskap och förtroliga
förhållanden.»
»Godt, min herre», sade Armand i det han tryckte min hand,
»jag tar emot den och blir er tacksam hela mitt lif.»
Jag hade god lust att fråga Armand om Marguerite, ty
tillegnan i boken, den unge mannens resa, hans önskan att äga
denna bok, retade min nyfikenhet. Men jag var rädd, att
genom frågor komma honom att tro, att jag afslagit hans
pengar för att skaffa mig rättighet att blanda mig i hans affärer.
Det var som om han gissat min önskan, ty han sade:
»Har ni läst boken?»
»Ja, från perm till perm.»
»Hvad tänkte ni om de två rader jag skrifvit?»
»Jag förstod strax, att den stackars flickan, åt hvilken ni
gifvit denna bok, i edra ögon icke tillhörde den vanliga
kategorien, ty jag ville ej i dessa rader se en vanlig banal artighet.»
»Ni hade också rätt, denna flicka var en ängel. Se här
sade han, läs detta bref.»
Han räckte mig ett papper, som tycktes vara läst många
gånger.
Jag vek upp det och läste:
»Käre Armand! jag har fått ditt bref, du är god som alltid,
och jag tackar Gud därför. Ja, min vän, jag är sjuk, och
sjukdomen är obeveklig, men det intresse du alltjämt har för mig,
minskar i hög grad mina lidanden. Jag skall sannolikt inte lefva
så länge, att den lyckan förunnas mig att än en gång få trycka
den hand, som skref det kära brefvet jag nyss fick och hvars
ord skulle botat mig, om någonting kunnat göra det. Jag
skall aldrig mer få se dig, ty jag är nära döden, och hundratals
mil skilja oss åt. Stackars vän, din forna Marguerite är mycket
förändrad, och det är kanske bättre att ej återse henne, än se
henne sådan hon nu är. Du frågar, om jag förlåter dig, ja, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
