Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre ha den öfvergifna och sorgliga prägel, som vintern ger
dem. Det var dessutom tillräckligt varmt för att de lefvande
skulle tänka på de döda och besöka dem. Jag begaf mig till
kyrkogården och tänkte så här: En enda blick på Marguerites
graf skall säga mig, om Armands sorg ännu varar, och jag skall
kanske få reda på hvad det blifvit af honom.
Jag gick in till kyrkogårdsvaktaren och frågade honom
om icke ett fruntimmer vid namn Marguerite Gautier den 22
februari blifvit begrafven på Montmartre.
Han bläddrade igenom en tjock bok, däri alla de, som
hamnat på denna tillflyktsort äro inskrifna och numrerade;
han svarade att en person med detta namn verkligen jordats vid
middagstiden den 22 februari.
Jag bad honom visa mig till grafven, ty utan ledning var det
omöjligt att hitta vägen i denna de dödas stad, hvilken har
gator liksom de lefvandes. Vaktaren ropade an en
trädgårdsmästare, åt hvilken han gaf nödiga anvisningar, som denne
af-bröt, sägande: »Jag vet, jag vet. Den grafven är mycket
lätt att finna», fortsatte han, vänd mot mig.
»Hur så?» frågade jag.
»Därför att blommorna där äro mycket olika mot de andra
grafvarnes.»
»Är det ni som sköter den?»
»Ja, min herre, och jag skulle önska att alla familjer visade
samma månhet om sina aflidna, som den unge man, hvilken
anbefallt mig att omsorgsfullt sköta den här.»
Efter en stunds promenad stannade trädgårdsmästaren och
sade:
»Se här är den.»
Jag såg framför mig en blomstersmyckad fyrkant, som man
aldrig kunde tagit för en graf, om icke den hvita marmorplattan,
bärande ett namn, bekräftat det.
Denna platta stod upprätt; ett järnstaket omgaf det
inköpta området, som var betäckt med hvita kamelior.
»Hvad säger herrn om det?» frågade trädgårdsmästaren.
»Det är mycket vackert.»
»Och för hvarje kamelia som vissnar har jag befallning
att ditsätta en ny.»
»Hvem har gifvit er den befallningen?»
»En ung herre, som grät mycket första gången han kom hit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
