Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när nu släktingar till de aflidna, hvars grafvar ligga bredvid hennes,
fingo veta hvem hon var, funno de sig föranlåtna säga ifrån att
de ej kunde tillåta, att hon blef begrafven här, och att det borde
finnas särskilda begrafningsplatser för det slags kvinnor, liksom
för de fattiga. Dryga kapitalister, som inte komma hit mer än
högst fyra gånger om året för att besöka sina aflidna och då
själfva medföra blommor, men hvilka blommor! som snåla in på
underhållet af deras grafvar, som de låtsas begråta och som
skrifva på grafstenen om tårar, som de aldrig fällt och så komma
de hit och bråka öfver grannskapet. Herm må tro mig eller ej,
jag kände inte denna fröken, jag vet inte hvad hon har gjort,
men jag håller af henne, den lilla stackarn, och jag sköter henne
och jag ger henne kamelior, utan att taga någon vinst för dem.
Det är min favorit bland de döda. Ser herrn, att vi här äro
så godt som tvungna att tycka om de döda, ty vi äro så strängt
sysselsatta, att vi inte ha tid att älska något annat.»
Jag hörde på honom, och helt säkert skall någon af mina
läsare, utan att jag förklarar det, förstå den rörelse jag erfor
härvid. Han märkte det kanske, ty han fortfor:
»Man berättar, att det fanns folk, som ruinerade sig för den
flickan, och att hon hade flera älskare, som afgudade henne,
och när jag tänker på, att det finns inte en enda af dem som
köper en blomma till henne, så finner jag det både sorgligt och
besynnerligt, fast hon här har då ingenting att beklaga sig öfver;
hon har sin graf, om det också inte finns mer än en, som kommer
ihåg henne, så gör han det för allihop. Men vi ha här flickor
af samma sort och samma ålder, hvilka kastas ner i fattiggrafven,
och det skär mig i hjärtat, när jag hör deras stackars lik falla
ner i jorden.
Ingen människa bryr sig om dem, sedan de väl äro döda.
Det är inte vidare gladt vårt yrke, i synnerhet om vi ha en
smula hjärta i bröstet. Men hvad skall man göra, jag kan inte
hjälpa det. Jag har själf en ung vacker dotter på 20 år, och
när man bär hit någon, som dött i hennes ålder, tänker jag på
henne; antingen det är en förnäm dam eller en tiggerska, kan
jag inte låta bli att känna mig rörd.
Men jag tröttar er med mina historier, och ni har inte
kommit hit för att höra på dem. Jag fick tillsägelse att visa er fröken
Gautiers graf och här är den; kan jag på något annat sätt stå
till tjänst?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
