- Project Runeberg -  Kameliadamen /
60

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjärtat, den andra hängde slappt ned. På bordet stod ett
handfat af silfver, till hälften fylldt med vatten, som var färgadt af
blod.

Marguerite, som var mycket blek försökte att återfå
and-ningsförmåga. Emellanåt höjdes hennes bröst af en suck,
som tycktes bereda henne lindring och en känsla af
välbefinnande.

Jag närmade mig henne, utan att hon gjorde en rörelse,
jag satte mig och tog den af hennes händer, som hvilade på
soffan.

»Ah, är det ni?» sade hon småleende.

Jag måtte ha sett förstörd ut, ty hon tillade:

»Är ni också sjuk?»

»Nej, men ni, har ni ännu ondt?»

»Mycket litet», och hon af torkade med näsduken tårarna
som framkadats af hostan, »jag är tämligen van vid detta.»

»Ni tar lifvet af er», sade jag med upprörd stämma, »jag
ville vara er vän, er släktinge för att förbjuda er att göra er illa.»

»Det lönar verkligen inte mödan att ni oroar er», sade hon
i bitter ton. »Ser ni inte att de andra inte bry sig om mig, de
veta att det finns ingen bot för detta onda.»

Därpå steg hon upp, tog ljuset som hon ställde på kaminen
och såg sig i spegeln.

»Hvad jag är blek», sade hon, i det hon knäppte igen
kläd-ningen och med handen slätade till håret. »Ah bah, låt oss gå
tillbaka till supén. Kommer ni med?»

Men jag satt kvar och rörde mig inte.

Hon förstod min sinnesrörelse, ty hon närmade sig, räckte
mig handen och sade:

»Seså, kom nu.»

Jag tog hennes hand, förde den till mina läppar och vätte
den mot min vilja med två länge återhållna tårar.

»Så barnslig ni är», sade hon, ånyo sättande sig bredvid
mig. »Ni gråter, hvad är det åt er?»

»Jag förefaller er nog mycket enfaldig, men det jag nu sett,
har gjordt mig oerhördt leasen.»

»Ni är bra god. Men hvad vill ni att jag skall göra? Jag
kan inte sofva, jag måste förströ mig en smula. Och
dessutom. sådana som jag, en mer eller mindre, hvad betyder det?
I.äKame säga, att blodet, som jag spottar, kommer från luft-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free