- Project Runeberg -  Kameliadamen /
62

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Till och med om nätterna?»

»Så länge jag ej tråkade ut er.»

»Hvad kaliar ni det?»

»Tillgifvenhet.»

»Och hvaraf kommer sig denna tillgifvenhet?»

»Af den oemotståndliga sympati jag hyser för er.»

»Ni är således kär i mig? Säg det med ens, det är
mycket enklare.»

»Kan så vara, men om jag en dag säger er det, idag biir
det icke.»

»Ni gjorde klokast i att aldrig säga det.»

»Hvarför det?»

»Därför att denna bekännelse blott kan leda till två ting.»

»Hvilka då?»

»Antingen till att jag ej tar emot er, och då blir ni
missnöjd, eller jag tar emot er, och då får ni en bedröflig
älskarinna; en nervös, sjuklig, sorgsen kvinna, eller också munter,
men på ett sätt som är värre än sorgsenheten, en kvinna, som
spottar blod och depenserar hundra tusen francs om året; det
kan gå an för en gammal rik man som hertigen, men det är
ledsamt för en ung man som ni, och beviset därpå är, att alla unga
älskare jag haft mycket snart lämnat mig.»

Jag svarade ej, jag lyssnade. Denna öppenhjärtighet,
som närmade sig en bikt, detta sorgliga lif som skymtade fram
under den förgyllda slöja, som höljde det, och hvars verklighet
den stackars flickan sökte undfly i utsväfningar, rus och
sömnlöshet; allt detta gjorde ett så starkt intryck på mig, att jag
icke fann ett enda ord.

»Seså», sade Marguerite, »vi prata barnsligheter. Bjud
mig nu armen och låt oss gå tillbaka till matsalen, de böra ej
få veta orsaken till vår frånvaro.»

»Gå ni, om ni vill, men tillåt mig att stanna här.»

»Hvarför det då?»

»Därför att er munterhet gör mig ondt.»

»Nåväl, jag blir då sorgsen i stället.»

»Hör på, Marguerite, låt mig få säga er en sak, som man
nog ofta sagt er, och som ni är så van att höra, att ni kanske
knappast tror därpå, men som icke desto mindre är sannt,
och som jag aldrig mera skall upprepa.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free