- Project Runeberg -  Kameliadamen /
65

(1908) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men jag försäkrar er», tillade jag kyligt, som om jag
velat visa, att jag för alltid var botad för min passion, jag
försäkrar, att jag alls inte är ond. Det var ju helt naturligt, att
någon väntade er, liksom det är naturligt, att jag går
härifrån när klockan är tre på morgonen.»

»Ni har kanske också någon, som väntar på er hemma?»

»Nej, men jag måste gå.»

»Farväl.»

»Ni vill således bli af med mig?»

»Nej, visst inte.»

»Hvarför plågar ni mig?»

»Hvad har jag plågat er med?»

»Ni sade, att det var någon som väntade på er.»

»Jag kunde in te underlåta att skratta åt blotta tanken,
att ni känt er så lycklig öfver att se mig ensam gå in, när jag
hade ett så utmärkt skäl därtill.»

»Man gläder sig ofta åt en bamslighet, och det är synd att
förstöra denna glädje, när man genom att låta den vara, kan
lyckliggöra en människa.»

»Men hvem tror ni er då ha att göra med? Jag är
hvar-ken en oskyldig ungmö eller en hertiginna. Jag har inte känt
er förrän i dag och är inte skyldig er räkenskap för mina
handlingar. Om vi anta, att jag en dag blir er älskarinna, så måste
ni veta, att jag haft andra älskare före er. Om ni redan nu
ställer till scener af svartsjuka, hvad skall det då bli sedan —
om detta sedan kommer att bli verklighet. Jag har aldrig
träffat en man, sådan som ni.»

»Ingen har någonsin älskat er som jag.»

»Älskar ni mig då, uppriktigt sagdt, så mycket?»

»Så mycket som det är tänkbart att kunna älska.»

»Och det har varat sedan ...?»

»Sedan den dag då jag såg er stiga ur vagnen utanför
Sus-se’s butik för tre år sedan.»

»Vet ni, att det där är storslaget! Nåväl, hvad skall
jag göra för att belöna denna varma kärlek?»

»Ni skall älska mig en smula», sade jag med en
hjärtklappning, som nästan hindrade mig att tala.

Ty, oaktadt de till hälften gäckande småleenden med
hvilka hon beledsagat hela detta samtal, tyckte jag, att Mar-

Bokskatt XIV.

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/da2kamelia/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free