Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är det du ensam som hittat på planen?»
»Ja.»
»Och du skulle ensam utföra den?»
»Blott jag skulle ha obehagen», sade Marguerite med ett
småleende, som jag aldrig skall glömma, »men tillsammans skola
vi dela förmånerna.
Jag kunde inte låta bli att rodna vid dessa ord, jag tänkte
ovillkorligen på Manon Lescaut, som tillsammans med Desgrieux
lefde upp herr de B .. .’s förmögenhet.
Jag svarade i en tämligen skarp ton, i det jag steg upp:
»Kära Marguerite, tillåt mig att slippa dela förmånen af
andra företag, än dem jag själf värkställer.»
»Hvad vill det säga?»
»Det vill säga, att jag starkt misstänker grefve de G...
att vara deltagare i den där utmärkta planen, som jag hvarken
vill ha obehagen eller förmånerna utaf.»
»Ni är ett barn. Jag trodde, att ni älskade mig, jag har
misstagit mig, det är allt.»
I detsamma steg hon upp, öppnade sitt piano och började
ånyo spela ’Uppbjudning till vals’ tills hon kom till det där
förargliga stället i dur, där hon alltid fastnade.
Var det af gammal vana eller för att påminna mig om den
dag, då vi lärde känna hvarandra? Allt hvad jag vet är, att
melodien framkallade ljufva minnen, och jag gick fram till
henne, tog hennes hufvud mellan mina händer och kysste henne.
»Kan ni förlåta mig», sade jag.
»Det ser ni väl», svarade hon, »men lägg märke till att
ni blott hunnit till andra dagen och att jag redan har
någonting att förlåta er. Ni håller bra illa edra löften om blind
lydnad.»
»Hvad skall jag göra, Marguerite, jag älskar er för mycket,
jag är svartsjuk på den minsta af edra tankar. Hvad ni nyss
föreslog mig skulle göra mig tokig af glädje, men den
hemlighetsfullhet som föregår utförandet af denna plan, gör mig
beklämd.»
»Seså, låt oss nu tala förstånd», sade hon i det hon fattade
mina båda händer och betraktade mig med ett förtrollande
småleende, omöjligt att motstå. Ni älskar mig, inte sannt och
ni skulle vara lycklig att få tillbringa tre, fyra månader på
landet i all ensamhet med mig, också jag skulle känna mig lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
