Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarthän då?»
»Till Italien.»
»Leds du?»
»Jag är rädd för vintern, och i synnerhet att komma åter
till Paris.»
»Hur då?»
»Af många skäl.»
Hon återtog tvärt, utan att upplysa mig om dessa skäl:
»Vill du resa. Jag säljer allt hvad jag äger och vi fara dit
ner, ingenting återstår då, af hvad jag varit och ingen vet där,
hvem jag är. Vill du?»
»Ja, om det roar dig, Marguerite, så låt oss resa, men hvari
ligger nödvändigheten att sälja saker, som du gärna skulle vilja
ha vid din återkomst. Jag har inte tillräckligt stor
förmögenhet att kunna mottaga ett dylikt offer, men tillräckligt för att vi
under fem, sex månader skulle kunna resa, om det roar dig
aldrig så litet.»
»Egentligen inte vidare», fortfor hon i det hon gick ifrån
fönstret och satte sig på soffan, där skuggan föll, »men hvad
tjänar det till att resa och kasta bort pengar. Jag kostar dig
redan ganska mycket här.»
»Du förebrår mig det, Marguerite, det är icke ädelmodigt.»
»Förlåt mig, käre, sade hon och räckte mig handen, det
blåsiga vädret gör mig nervös och jag säger inte, det jag ville
säga.»
Efter att ha omfamnat mig försjönk hon i drömmerier.
Flera gånger ägde dylika uppträden rum, och fast jag
var okunnig om hvad som framkallade dem, fann jag icke desto
mindre hos Marguerite en känsla af oro för framtiden. Hon
kunde icke tvifla på min kärlek, ty den ökades för hvar dag,
men likväl var hon ofta nedstämd, utan att någonsin för mig
förklara anledningen till denna sorgsenhet utan såsom en
fysisk orsak.
Rädd att hon skulle tröttna på ett alltför enformigt lif,
föreslog jag henne att återvända till Paris, men hon
tillbakavisade alltid detta förslag under försäkran att hon
ingenstädes kunde bli så lycklig, som hon var på landet.
Prudence kom numera sällan, men i stället skref hon bref
som jag aldrig bad att få se, fastän de hvarje gång försänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
