Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes händer, »du visste väl att jag en gång skulle få reda på
denna uppoffring, och att jag då icke skulle kunna uthärda den.»
»Hvarför det?»
»Därför älskade, att jag inte vill, att den tillgifvenhet du
har för mig, skall beröfva dig ens ett smycke. Jag vill inte heller
jag, att du i ett ögonblick af förlägenhet eller ledsnad kunde
tänka, att om du lefde tillsammans med en annan man skulle
dylika stunder aldrig inträffat eller att du skulle ångra, inte ens
en minut, att du tillhör mig. Om några dar får du dina hästar,
jnveler och schalar tillbaka. De äro lika nödvändiga för dig,
som luften för lifvet och — fast det kanske är löjligt — jag
tycker bättre om dig präktigt klädd än enkel.»
»Du älskar mig således inte mer?»
»Lilla toka!»
»Om du älskade mig, skulle du låta mig älska dig på mitt
sätt, i stället fortfar du att betrakta mig som en kvinna för
hvilken all denna lyx är oumbärlig, och som du alltid tycker dig
tvungen att betala. Du blygs att mottaga bevis på min kärlek.
Ofrivilligt tänker du, att en gång lämna mig, och du är
angelägen att skydda din finkänslighet för hvarje misstanke. Du
har rätt, min vän, men jag hade hoppats bättre.»
Marguerite gjorde en rörelse för att stiga upp, jag höll henne
kvar sägande:
»Jag vill att du känner dig lycklig och inte har något att
förebrå mig, det är allt.»
»Och vi skola skiljas åt?»
»Hvarför det, Marguerite? Hvem kan skilja oss åt?»
utbrast jag.
»Du, som inte vill tillåta mig att förstå din ställning, och
som är fåfäng nog att vilja kvarhålla mig i min; du, som genom
att åt mig bevara den lyx jag vänj t mig vid, äfven vill bibehålla
det moraliska afstånd som skiljer oss åt; du slutligen som icke
tror min tillgifvenhet nog oegennyttig för att med dig dela den
förmögenhet du äger, med hvilken vi skulle kunna lefva lyckliga
tillsammans, utan föredrar att ruinera dig, slaf som du är under
en löjlig fördom. Tror du då, att jag jämför en vagn och några
smycken med din kärlek? Tror du, att lyckan för mig består i
de granna lapprisaker, som man nöjer sig med, när man icke
älskar någon, men som bli bra ömkliga när man älskar. Du vill
betala mina skulder, inteckna din förmögenhet och slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
