Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni tror henne vara. Långt ifrån att kasta mig in på dåliga vägar,
är denna kärlek i stånd att hos mig utveckla de bästa känslor.
Den sanna kärleken förädlar, hur än den kvinna är, som inger
densamma. Om ni kände Marguerite, skulle ni förstå, att jag
inte blottställer mig för någonting. Hon är ädel, som den
ädlaste. Lika mycken snikenhet, som det finns hos andra,
lika mycken oegennytta finns det hos henne.»
»Hvilket likväl inte hindrar henne ifrån att taga emot hela
din förmögenhet, ty de sextitusen francs du fått efter din mor
och som du ger henne, äro, kom väl ihåg mina ord, din hela
förmögenhet. »
Min far hade sannolikt gömt på denna hotelse och
slutkläm som ett sista försök att få bukt med mig.
Jag kände mig starkare mot hans hotelser, än mot hans
böner.
»Hvem har sagt, att jag skulle öfverlåta denna summa på
henne?» återtog jag.
»Min notarie. Skulle en hederlig man företagit sig en
dylik handling, utan att underrätta mig? Nåväl det är för att
hindra dig att till förmån för denna flicka ruinera dig, som jag
kommit till Paris. Din mor efterlämnade dig tillräckligt till ett
hederligt lefnadssätt, men dessa penningar voro ej afsedda att
kastas bort på dina älskarinnor.»
»Jag svär, min far, att Marguerite var fullkomligt okunnig
om denna donation.»
»Hvarför gjorde du den då?»
»Därför att Marguerite, denna kvinna, som ni förtalar och
som ni vill, att jag skall öfverge, offrar allt hvad hon äger för
att kunna lefva tillsammans med mig.»
»Och ett sådant offer tar du emot? Hvad är ni för slags
kaii, som tillåter att en fröken Marguerite offrar något för er?
Seså, låt det nu vara nog. Du lämnar denna kvinna. Nyss
bad jag dig, nu befaller jag. Jag vill inte veta af sådana
simpelheter i min familj. Packa dina kappsäckar och gör dig i
ordning att följa med mig.»
»Förlåt, min far, men jag kommer inte att resa», sade jag.
»Därför att?»
»Därför att jag hunnit den ålder, då man icke längre lyder
en befallning.»
Min far bleknade vid detta svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
