Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besluta sig för att afstå från den lyx, hvari hon hittills lefvat,
och som gjort henne lycklig och afundad.
Gärna förlät jag Marguerite detta. Jag väntade henne
otåligt för att, höljande henne med kyssar, få säga, att jag gissat
orsaken till hennes mystiska frånvaro.
Emellertid skred natten fram, och Marguerite kom icke.
Oron snörde mer och mer ihop mitt hjärta och sinne.
Tänk om någonting händt henne? Kanske var hon sårad,
sjuk eller död. Kanske skulle det komma något bud, som
underrättade om någon olyckshändelse. Kanske skulle
morgondagen finna mig i samma ovisshet och samma fruktan!
Tanken att Marguerite bedrog mig, samtidigt med det att
jag väntade på henne under den djupa oro, som hennes
frånvaro förorsakade mig, kom icke mera för mig. Det måste
vara en orsak, oberoende af hennes vilja, som kvarhöll henne,
skild från mig, och ju mer jag tänkte därpå, ju mer öfvertygades
jag, att anledningen ej kunde vara någon annan än en olycka.
O, mänskliga fåfänga! du uppträder under alla former.
Klockan slog ett. Jag beslöt att vänta ännu en timma,
men om Marguerite ej kommit tillbaka till klockan två, skulle
jag fara till Paris.
Under det jag väntade, sökte jag efter en bok, jag
vågade inte tänka.
Manon Lescant låg uppslagen på bordet. Det tycktes
mig att bladen här och hvar voro fuktade liksom af tårar.
Efter att ha bläddrat i den, slog jag igen boken, hvars
bok-stäfver syntes mig meningslösa.
Tiden gick långsamt. Himlen var molnhölj d, höstregnet
piskade fönsterrutorna. Den tomma sängen tycktes mig
emellanåt se ut som en graf. Jag vardt rädd.
Jag öppnade dörren för att lyssna, men hörde ingenting
annat, än vindens tjutande i träden. Icke en vagn for förbi på
vägen. Halfslaget ljöd sorgset från kyrktornet.
Jag hade nu kommit därhän att frukta för, att någon
skulle komma. Det tycktes mig, att blott en olycka skulle
kunna inträffa vid denna sena timma och detta dystra väder.
Klockan slog två. Jag väntade ännu en stund. Blott
pendylen störde tystnaden med sitt enformiga och
taktmäs-siga pickande.
Ändtligen lämnade jag detta rum, hvars minsta föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
