Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
envisades, att jag skulle stanna, men då han insåg, att ett
afslag på denna min önskan, kunde, i det retliga tillstånd hvari
jag befann mig, hafva ödesdigra följder, omfamnade han mig
och bad nästan med tårar, att jag snart skulle komma tillbaka.
Jag sof inte, förr än jag var framme i Paris.
Väl der, hvad skulle jag taga mig till? därom sväfvade jag
i okunnighet, men framför allt måste jag taga reda på
Marguerite.
Jag gick hem för att kläda om mig, och som vädret var
vackert och jag hade utsikt att träffa henne på Champs-Elysées,
be-gaf jag mig dit.
Efter en timmas förlopp såg jag på afstånd vid place de la
Concorde, Marguerites vagn.
Hon hade köpt tillbaka sina hästar, och vagnen var likadan
som förut, men tyvärr fanns inte hon däri.
Knappt hade jag märkt hennes frånvaro, förrän jag seende
mig omkring, varseblef Marguerite gående till fots, åtföljd af ett
fruntimmer, som jag aldrig sett förut.
När hon gick förbi mig, bleknade hon och ett nervöst leende
ryckte kring hennes läppar. Hvad mig beträffar, öfverfölls
jag af en våldsam hjärtklappning, men jag lyckades taga på
mig en likgiltig min och hälsade kallt på min för detta
älskarinna, som nästan genast gick fram till sin vagn, hvari hon steg
upp tillika med sin väninna.
Jag kände Marguerite. Det oväntade sammanträffandet
med mig måste ha upprört henne. Hon hade troligen hört
talas om min afresa, som lugnat henne beträffande vår brytning,
men när hon såg mig återkommen och befann sig ansikte mot
ansikte med mig, blek som jag var, förstod hon, att min
återkomst hade något ändamål, och hon undrade hvad söm skulle
komma att hända.
Om jag återfunnit Marguerite olycklig, om jag kunnat
hämnas genom att komma till hennes hjälp, skulle jag kanske
förlåtit henne, eller åtminstone inte tänkt att göra henne något
ondt, men jag återsåg henne lycklig, till utseendet åtminstone,
en annan hade återskänkt henne den lyx, jag inte kunnat
bibehålla åt henne, brytningen oss emellan, utgången från henne,
tog följaktligen prägeln af den lägsta egennytta, jag var
förödmjukad i min fåfänga och i min kärlek, hon måste
nödvändigtvis få umgälla, hvad jag lidit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
