Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därifrån. Det var jag, som for och hämtade hennes saker
och edra med förresten, hvilka jag lagt in i ett paket, som ni
kan låta hämta här. Allt finns där, med undantag af en liten
portfölj med ert namnchiffer som Marguerite behöll och har
hemma hos sig. Om ni vill ha den, skall jag be att hon lämnar
den tillbaka.»
»Låt henne behålla den», framstammade jag, »ty jag kände
tårarna stiga från mitt hjärta upp i mina ögon vid minnet af
denna by, där jag varit så lycklig och vid tanken att Marguerite
brydde sig om att gömma något, som varit mitt och påminde
henne om mig.»
Om hon i detta ögonblick trädt inom dörren, skulle mina
hämndplaner försvunnit, och jag fallit ned för hennes fötter.
»Förresten», sade Prudence, »har jag aldrig sett henne
som hon är nu, hon sofver nästan inte, hon flänger omkring på
baler och supéer, hon till och med berusar sig. Nyligen fick
hon efter en supé ligga till sängs i åtta dagar, och när läkaren
tillät henne att stiga upp, började hon samma lif på nytt, med
fara att taga döden däraf. Tänker ni hälsa på henne?»
»Hvad skulle det tjäna till? Jag har kommit och hälsat på
er, därför att ni alltid varit älskvärd mot mig och därför att
jag kände er innan jag kände Marguerite. Det är er jag har att
tacka för, att jag varit hennes älskare, liksom jag har er att tacka
för, att inte längre vara det, inte sannt?»
»Ja, nog har jag gjort hvad jag kunnat för att hon skulle
lämna er, och jag tror, att ni en gång längre fram inte blir
missnöjd med mig för det.»
»Jag är dubbelt tacksam därför», tillade jag, i det jag steg
upp, ty jag kände afsmak för denna kvinna, därför att hon
alltid tog allt hvad jag sade för allvar.
»Går ni?»
»Ja.»
Nu visste jag tillräckligt.
»När får man återse er?»
»Snart, adjö.»
»Adjö.»
Prudence följde mig till dörren, och jag gick hem till mig
med vredens tårar i mina ögon och hämndbegär i mitt hjärta.
Alltså var Marguerite verkligen en dålig kvinna, lik alla
de andra, och den djupa kärlek hon hyst för mig hade inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
