Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris, där jag blott fann detta bref, som höll på att göra mig
tokig. Hur kunde ni bedraga mig, Marguerite, jag som älskade
er så högt?»
»Låt oss inte tala om det, Armand, jag har inte kommit hit
för den saken. Jag har velat se er annorlunda, än som en fiende,
det är alltsammans, och jag ville ännu én gång få trycka er
hand. Ni har en älskarinna, ung och vacker och man säger
att ni älskar henne, var då lycklig med henne och glöm mig.»
»Och ni, ni är utan tvifvel lycklig?»
»Ser jag ut som en lycklig kvinna, Armand? Skämta inte
öfver min smärta, ni som bättre än någon vet dess orsak och vidd.
»Det berodde ju uteslutande på er själf att aldrig bli
olycklig, om ni verkligen, som ni säger, är det.»
»Nej, min vän, omständigheterna voro starkare än min vilja.
Jag lydde icke mina instinkter som kurtisan, hvilket ni tycks tro,
utan en oafvislig nödvändighet och skäl, som ni en dag skall
få veta och som skall komma er att förlåta mig.»
»Hvarför säger ni mig inte nu dessa skäl?»
»Därför att de ej skulle åstadkomma ett numera omöjligt
närmande mellan oss, och kanske aflägsna er ifrån dem, från
hvilka ni inte bör aflägsna er.»
»Hvilka skulle det vara?»
»Det kan jag inte säga.»
»Då ljuger ni.»
Marguerite steg upp och gick mot dörren.
Jag kunde icke se denna stumma, uttrycksfulla smärta,
utan att känna mig rörd, när jag i tankarna jämförde denna
bleka, gråtande kvinna med den uppsluppna flickan på
Opera-Comique, som gjorde narr af mig.
»Ni får inte gå», sade jag, ställande mig för dörren.
»Hvarför inte?»
»Därför att trots allt du gjort mig, älskar jag dig och vill
att du stannar hos mig.»
»För att jaga bort mig i morgon, förstås. Nej, det är
omöjligt. Våra öden äro skilda åt, låt oss inte försöka att återförena
dem; ni skulle kanske förakta mig, under det att ni nu blott
kan hata mig.»
»Nej, Marguerite», utbrast jag, i det jag kände att min
kärlek och mina begär vaknade vid beröringen med henne. »Nej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
