Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En timme efter det ni rest, anlände er far. Jag besparar
er skildringen af det intryck hans stränga ansikte gjorde på
mig. Er far var insnärjd i de gamla teorier, som anse hvarje
kurtisan för en hjärtlös, själlös varelse, ett slags
gulduppsugnings-apparat, alltid liksom jemmaskinerna färdig att krossa den
hand som räcker henne något och att utan förbarmande, utan
urskillning sönderslita den, som gifver henne lifsmöjligheter.
Er far hade skrifvit ett mycket höfligt bref på det jag
skulle samtycka till att taga emot honom, men hans
uppträdande var inte alldeles likt hans bref. I hans första ord fanns
det tillräckligt med högdragenhet, ohöflighet, ja till och med
hot, för att jag icke skulle låta honom förstå att jag var hemma
hos mig och att jag icke behöfde inför honom aflägga
räkenskap för mitt lif, utan på grund af den uppriktiga tillgifvenhet
jag hyste för hans son.
Herr Duval lugnade sig något, men förklarade likväl,
att han icke längre kunde tåla, att hans son ruinerade sig för
min skull; att jag var vacker, det var sann t, men att hur
vacker jag än vore, borde jag icke begagna mig af min skönhet för
att fördärfva en ung mans framtid, genom sådana utgifter,
som dem jag gjorde.
På detta fanns det ju blott en sak att svara, eller hur?
Det var att lämna bevis på att sedan jag blifvit er
älskarinna, hade intet offer varit mig för stort för att bli er trogen,
utan att begära mera pengar af er, än ni hade råd att ge mig.
Jag visade pantlånekvittona, mottagningsbevisen från de
personer åt hvilka jag sålt de saker, som jag ej kunnat pantsätta.
Jag gaf er far del af mitt beslut att göra mig af med mitt
möblemang för att betala mina skulder, för att kunna lefva med
er, utan att bli er en alltför tung börda. Jag skildrade för
honom vår lycka och det afslöjande ni gjort för mig om ett
lugnare och lyckligare lif. Han slutade med att låta
öfver-tyga sig och räckte mig handen, i det han bad om ursäkt för
det sätt hvarpå han först hade uppträdt.
Därpå sade han:
Då min fröken, är det inte genom föreställningar och
hotelser, utan genom böner, som jag skall söka förmå er till en
uppoffring, större än alla de, ni redan gjort för min son.
Jag darrade vid denna inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
