Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Lorden och hans rika amerikanska brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförande. Men å andra sidan skulle jag inte ha givit henne
det namn jag har den äran att bära» — han lät höra en liten
förnäm hostning — »om jag inte ansett henne för en i grund
och botten ädel kvinna. Jag tror att hon är i stånd till
hjältemodig självuppoffring, och att allt ohederligt är henne
motbjudande.»
»Har ni hennes fotografi?»
»Jag har tagit det här med mig.» Han öppnade en medaljong
och visade oss porträttet en face av en förtjusande
kvinna. Det var icke en fotografi, utan ett på elfenben målat
miniatyrporträtt, och det hade lyckats konstnären att få fram
den fulla verkan av det glänsande, svarta håret, de mörka
ögonen och den utsökt vackra munnen. Holmes betraktade
porträttet länge och allvarligt; därpå tillslöt han
medaljongen och gav den tillbaka åt lorden.
»Den unga damen kom sedan till London, och ni förnyade
bekantskapen?»
»Ja, hennes far reste över hit till London med henne till
den här säsongen. Jag träffade henne flera gånger, blev
förlovad med henne och har nu gift mig med henne.»
»Hon lär ha medfört en ansenlig hemgift?»
»Ja, ganska stor, men dock inte större, än som är vanligt i
min familj.»
»Och denna hemgift förblir naturligtvis er egendom, eftersom
giftermålet är ett fullbordat faktum?»
»Jag vet verkligen inte det, jag har inte gjort några
förfrågningar angående den saken.»
»Nej, naturligtvis. Såg ni miss Doran dagen före bröllopet?»
»Ja.»
»Var hon vid gott humör?»
»Ja, vid bästa humör. Hon talade om hur vi skulle
tillbringa vårt framtida liv.»
»Verkligen? Det var högst intressant. Och på bröllopsdagen,
hur föreföll hon då?»
»Hon var så glad som möjligt — åtminstone tills efter
vigseln.»
»Märkte ni någon förändring hos henne då?»
»Nåväl, för att säga sanningen, märkte jag då för första
gången tecken till att hennes lynne var en smula ampert. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
