Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
— Jo, sade hon med hela sin själs uppriktighet
och rodnade ändå, medan en glans tindrade i de
fuktiga blickarna; och på en gång rörd och
hemlighetsfullt het, drog hon sig till minnes vissa
historier, som hon hört av sina väninnor om hur
förskräckliga män äro: — Något tror jag, att
jag vet!
Det var en liten darrning också på hennes röst,
som lät ingenjören förstå, att hon mer än anade,
vartåt han syftade.
— Ja! fortfor han, och nu begynte han
verkligen själv tro, att han menade allvar! Det röda
skenet inverkade också på honom!
— Ser ni, ni »fina» flickor gjorde bra mycket
bättre i att ibland försöka förstå oss män och inte
bara tro, att vi vilja flirta. Om ni fina flickor gåve
oss litet ömhet i stället för att som era mammor
lära er bara väluppfostrat dra er ifrån oss, skulle
världen ... Nåja, kanske världen ej k a n ändras ...
Men ser ni, kvinnlig ömhet måste vi män ha till
vad pris som helst, och när ej de fina flickorna
ge oss den, gå vi till... dem, som inte äro så
fina...
— A, tyst, tyst!
Evy lade med en snabb, mjuk rörelse sin hand
på ingenjörens arm:
— Jag vill inte höra om allt det där... stygga!
Det är så ... så hemskt.
— Nej, visst! kom det litet hånande från
ingenjören. N i skola naturligtvis sitta fina och
oberörda och ej snudda vid smutsen med era vita
liljefingrar. Och under tiden gå massor av män och
förstöra sig, just för att ni, när de behövde det,
inte räckte ut er hand!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
