Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
brukade de av sig själva hitta på små sentenser
i den här stilen: »Högsta oförnuft är högsta
förnuft.» Eller: »Det är inte den bittra medicinen,
som är den effektivaste, utan den välsmakande.»
Mannen ute på den bruna, sörjiga vägen
försvann äntligen i en krök, och doktorn sände
välbehagligt ut ett nytt rökmoln.
Ja, här på anstalten var det verkligen skönt,
här kunde man verkligen känna sig hemma och
lugn och ro.
Han gjorde en åtbörd för att även räcka
patienten en av dennes goda cigarretter, men hejdade
sig i sista stund:
— Det var kanske ändå för mycket...
Men greve Rick upprepade sin fråga. Det låg
ingen iver i hans tonfall, och hela hans hållning
var trött, resignerad.
Doktorn sände ut mera rök:
— Nå, min vän, ni är inte vidare hövlig.
Hans röst var milt förebrående.
— Ni vill så snart som möjligt lämna ett ställe,
där vi göra allt för att hålla er kvar. Där vi göra
allt, för att ni skall trivas, ifyllde han
småhumo-ristiskt förklarande.
Greven skrattade ett glädjelöst skratt.
— Gud skall veta, sade han, att jag längtar
härifrån. Som en skolpojke från skolan!
Han steg upp och gick fram till fönstret.
— Det är värst om nätterna, doktor. Då, när
jag ligger vaken, innan veronalet börjat verka.
Då tycker jag, att jag känner omkring mig alla
människor, som med mig ligga vakna i det här
stora huset. Jag tycker jag hör dem, hur de kasta
sig av och an i sina mjuka bäddar och stöna över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
