Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Han tog sig över pannan med ett plågat uttryck.
— Och jag svek dig! mumlade han.
Han började vandra fram och tillbaka, och var
gång han gick förbi trähästen, såg han tankfullt
på den. Den låg där som symbolen för allt det
barocka en barnslig fantasi kan rymma. Vem
annan än ett litet barn kan hitta på att förälska
sig just i en b 1 å häst, med röd sadel, raka ben
och det tjurskalligaste huvud man kan tänka sig?
Vad bryr sig barnet om, att det i verkligheten
inte finns några blå hästar? Dess värld är
sammansatt av de besynnerligaste saker, dem en
vuxen på sin höjd skådar i sina drömmar.
»Jag lovade ju gossen att komma tillbaka med
trähästen, lovade det alldeles säkert», sade han för
sig själv och tog ömt upp hästen och stoppade
den i fickan. »Han sade uttryckligen: ’Pappa måste
ha hästen med sig.’ Skall väl hela hans lilla
värld ramla, om både pappa och hästen utebli ?»
Och han kände tankfullt på fickan, där hästen låg.
Han gick in i det andra rummet. Det var
tomt. Gripen av en plötslig aning tog han sin hatt
och sprang ut i stormen. Han strävade fram till
stranden. »Hon måste ha gått ned till havet»,
tänkte han; men nere vid stranden fanns hon inte.
Då började han springa framåt, kämpande mot
blåsten. Vågorna stänkte över honom och det
vita skummet sköljde gång på gång över hans
ansikte. Borta vid horisonten brann solen som
en väldig, röd lusteld.
Hon stod framför honom, innan han hunnit se,
varifrån hon kom. Hon fattade hans arm, och de
började gå utmed havet sida vid sida.
— Vet du varför stormen aldrig upphör? sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
